I början kändes hela världen upp och ner. Jag hade fått diagnosen typ 2-diabetes och behövde få kontroll på mitt blodsocker, men jag visste varken ut eller in. När jag stack mig i fingret kunde värdena variera avsevärt och känslan av att sväva i ovisshet gjorde mig orolig.

För att kunna greppa det här med glukosvärden blev jag till slut tvungen att hitta en annan lösning. Med hjälp av FreeStyle Libre-systemet kan jag följa hur mina glukosnivåer förändras i tid och rum – och jag kan påverka resultatet. Allting beror på vad jag äter, hur jag sover och hur mycket jag rör på mig. Jag har lärt mig att förstå sambanden och idag vet jag inte hur jag skulle klara dagen utan sensorn på armen.

Tack vare sensorn kan jag också ha en bättre dialog med min vårdmottagning och vara delaktig i vården. Via FreeStyle Libre-systemet är jag uppkopplad mot mitt sjukhus och ibland har det hänt att min diabetessjuksköterska har ringt på morgonen och frågat hur jag mår eftersom hon har fått mina värden. På samma sätt kan jag höra av mig om jag känner att något inte stämmer.

Utan sensorns hjälp hade jag inte kommit så långt som jag har gjort. Förut hade jag 100 mmol/mol i långtidssocker, eller HbA1c som det heter, och nu ligger jag vid 50 mmol/mol. Det är ett bevis på att jag har en god kontroll, och jag har aldrig mått bättre än vad jag gör idag.