Johannes Fog, 28 år, nyexaminerad civilingenjör inom hälso- och välfärdsteknik.
Jag firade faktiskt precis att jag har levt med diabetes i 10 år – jag fick diagnosen när jag var 18 och gick andra året på gymnasiet. Egentligen var det min mamma som blev mest skakad av nyheten eftersom hennes egen mamma också hade diabetes. Min mormor gick från att vara överviktig till att gå ner i vikt, genom att äta morötter och broccoli, och hantera sin diabetes med stora nålar. Men det var en helt annan tid.
Jag fick diagnosen efter att min läkare hade mätt mitt blodsocker och skickat mig till sjukhuset som ”akut diabetiker”. Det kändes lite dramatiskt och när jag fick stanna där över natten måste jag erkänna att jag fällde en tår.
Från chock till beslutsamhet
Men ärligt talat så gick chocken över snabbt och jag tänkte: "Det här suger, men det är inte världens undergång." Jag började blicka framåt – full fart framåt. Faktum var att jag hade en kompis som levde med diabetes och jag tänkte att då borde väl jag också klara det!
Det hjälpte även att övergången inte var alltför drastisk. På den tiden var jag väldigt aktiv inom sport, mest gymnastik, och i riktigt bra form, så min diabetes var ganska förlåtande. Dessutom har jag aldrig varit ett stort fan av att dricka och när jag ibland gjorde det var det mest bara öl. Inte alla de här färgglada, söta dryckerna.
Men jag minns att jag redan då var fast besluten om att inte låta sjukdomen styra mitt liv, utan tvärtom. Och det har jag hållit fast vid sedan dess.
Visst krävs det lite mer förberedelser i vardagen, som att tänka på vad jag ska äta och att ha lite socker till hands, men det är faktiskt inte så många saker som jag inte längre kan göra.
Resan som var möjlig
Min förmåga att ta kontroll över min diabetes blev ännu mer tydlig när jag reste till Sydostasien under mitt sabbatsår. Jag tänkte att det borde gå bra, även om läkarna avrådde mig. Det krävde planering – jag behövde packa insulin, resecertifikat, kontakta lokala sjukhus om insulin och bekräfta att mina recept skulle fungera där. När jag kom tillbaka från den resan hade jag en känsla av att det verkligen är väldigt få saker i livet som jag inte skulle kunna göra.
Ett aktivt liv med diabetes
Jag är fortfarande aktiv. Just nu är det fotboll och undervattensjakt. Det finns ett djup i det på mer än ett sätt när du ligger där stilla i vattnet och inte tänker på något annat. Jag seglar också, och fastän vi ofta är ute på havet i 5–6 timmar åt gången har det aldrig varit något problem. Även om jag en gång var tvungen att äta ganska tråkigt rågbröd för säkerhets skull. Det höll nästan på att bli spännande, men annars har jag alltid bara lite kolhydrater med mig.
Med det sagt har jag aldrig varit med om några ”incidenter" eller behövt akut medicinsk hjälp. Men jag har varit ganska inkonsekvent med min diabetes, särskilt i början.
Och en ny nivå av frihet
Det förändrades när jag fick min FreeStyle Libre-sensor i slutet av 2022. Fram till dess hade jag stuckit mig i fingret för att mäta mitt glukosvärde. Men det ger bara en ögonblicksbild, och det var som att jag alltid bar runt på ett stort pennfodral med en blodsockermätare, nålar och andra saker. Jag har redan min telefon i fickan och varje gång jag tar fram den påminns jag om att kolla mina nivåer. Så jag mäter mycket oftare nu – kanske tio gånger så ofta – utan att det är mer obekvämt, snarare tvärtom. Även om jag inte kände mig särskilt begränsad innan jag fick FreeStyle Libre-sensorn, har den fortfarande gett mig en helt ny nivå av frihet. Och jag känner mig också som en mycket bättre diabetiker. Den största skillnaden är larmen som ger ifrån sig ett pip när min glukosnivå är hög eller låg, innan jag ens hunnit märka av det. Systemet ger mig också en mycket bättre förståelse för hur olika livsmedel påverkar mina nivåer. Det var en riktigt bra sjuksköterska som hjälpte mig att skaffa den. Hon kämpade för mig med massor av envis humor, så istället för att ha den på prov i ett halvår har jag fått fortsätta.
Ska du verkligen äta den där tårtbiten?
Jag har alltid varit öppen med min diabetes, och jag har aldrig sett det som ett problem när det gäller hur folk uppfattar mig. Visst finns det många som plötsligt har väldigt starka åsikter om vad jag ska äta och speciellt vad jag inte ska äta. "Ska du verkligen äta den där tårtbiten?" Det kan vara lite irriterande eftersom de borde sköta sig själva istället – och de kanske inte heller borde äta den där tårtbiten ... För det mesta skrattar jag bara bort det, och lyckligtvis är folk i allmänhet mer positivt nyfikna än dömande.
En framtid utan begränsningar
Efter tio år med diabetes, och ett par år med FreeStyle Libre, ser jag inga begränsningar för vad jag kan och vill göra i framtiden. Jag har en liten dotter, ett aktivt liv, och nu – precis som när jag först fick diagnosen – är jag fast besluten att aldrig låta min diabetes diktera mitt liv eller hålla mig tillbaka i det långa loppet.
Referenser & Ansvarsfriskrivningar
ADC-111249 v1.0 04/25