Men ärligt talat så gick chocken över snabbt och jag tänkte: "Det här suger, men det är inte världens undergång." Jag började blicka framåt – full fart framåt. Faktum var att jag hade en kompis som levde med diabetes och jag tänkte att då borde väl jag också klara det!
Det hjälpte även att övergången inte var alltför drastisk. På den tiden var jag väldigt aktiv inom sport, mest gymnastik, och i riktigt bra form, så min diabetes var ganska förlåtande. Dessutom har jag aldrig varit ett stort fan av att dricka och när jag ibland gjorde det var det mest bara öl. Inte alla de här färgglada, söta dryckerna.
Men jag minns att jag redan då var fast besluten om att inte låta sjukdomen styra mitt liv, utan tvärtom. Och det har jag hållit fast vid sedan dess.
Visst krävs det lite mer förberedelser i vardagen, som att tänka på vad jag ska äta och att ha lite socker till hands, men det är faktiskt inte så många saker som jag inte längre kan göra.
HÅLL DIG UPPKOPPLAD